7 november 2016

Kakelugn

Jag har en kakelugn i bitar. Den ligger där under några stolar, ett bord och en cykel. Tyvärr så ligger den bara där. Det kan till och med vara så att den saknar några stenar eller att någon är sprucken. Men emaljen ser fin ut. Den borde helt enkelt muras upp. Någon gång.
Det har funnits drömmar om att den ska komma i bruk. Det var min pappa som rev den mer eller mindre i panik under tiden som ett hus i byn höll på att rivas. Den skulle ju också rivas så den blev gratis.
Jag minns att jag lade ut stenarna på gräsmattan för några år sedan och skulle försöka sälja den för en billig slant. Några hörde av sig, en person var nära att köpa den men ville avvakta.
Jag minns att min mamma ofta sa att det är inte så många som kan det här med att mura upp en kakelugn och att hon hade en historia om en man som var över 80 år och satt på en stol och instruerade en annan hur man skulle göra. Och där stannade hantverket av, det dog bort in min fantasi. Nu skulle det inte längre finnas någon som kunde mura upp en kakelugn. Det var i mina unga år som den fantasin fanns. Nu vet jag att hantverket och kunnandet finns kvar, tack och lov.
Men hur ska jag göra med min dröm om en kakelugn?
Det berättas om att när en pitebo har ont i ryggen så mår han som allra bäst då han får luta sig mot en varm kakelugn. Ingenting i livet är bättre än det, sägs det. Bara det kan vara ett gott skäl till att ha en kakelugn i bruk.
Detta inlägg är ett samarbete med Helges Kakelugns Service.

Inga kommentarer: