13 juni 2016

Axel

Jag har nu under drygt tre veckors tid dragits med en ömmande axel. Av min kollega fick jag veta att det jag har kallas impingement som kan översättas till ett inklämningssyndrom i axeln eller överarmen. Det uppstår oftast när man har överbelastat axeln med enformiga eller överbelastande rörelser.
Jag har målat om delar av huset. Samt att jag jobbar med ved och en hel del annat under våren. Till slut så tyckte väl axeln att det blev för mycket och sa ifrån. Och som den sa ifrån... Mer eller mindre stel från början för att sedan under långhelgen med nationaldagen säga upp sig totalt.
Jag hade tänkt att jobba med ved och en hel del annat för att komma ikapp men av detta blev det intet. Armen hängde bara rakt ned, det blev svårt att kunna sova längre perioder och alla rörelser gjorde så ont.
Morgonen efter helgen så hängde jag på telefonen och fick till slut tag på en sköterska som gav mig rådet att fortsätta med Ibumetin och Alvedon i kombination tre gånger per dag, vilket var noga, i 14 dagar. Om det inte hjälpte så gäller sjukgymnastik, sedan kortisonsprutor och till sist, och det var verkligen allra sist, operation.
Jag gillar egentligen inte att ta tabletter. Jag försöker så långt det är möjligt att undvika detta men denna gång var det helt omöjligt. Det gjorde ändå ont så det räckte. För några dagar sedan så märkte jag trots alla att det började lätta. Rörligheten ökade långsamt och smärtan klingade de av mer och mer.
Idag har jag än mer rörlighet men kan inte få upp armen mer än till bordshöjd. Att stänga bildörren med armen är fortfarande omöjligt men det kommer även det. Koordinationen med vänster arm har även den ökat när jag ska skriva på ett tangentbord, nu har jag en chans att pricka rätt bokstav.
Så, trots allt så verkar detta kunna löse sig. Jag ligger efter med mycket praktiskt arbete hemma men en fungerande axel är ju värt långt mycket mer.

Inga kommentarer: