Leta i den här bloggen

25 februari 2016

I dimman

Jag har idag i hela tolv timmar varit i dimman. Offline, utan kontakt med omvärlden, ensam och övergiven. Som att vara i en dimma utan att kunna se helt klart.
Jag glömde min telefon hemma. Ridå. Panik. Tänk om något händer mig så att jag verkligen blir tvungen att kunna meddela mig till omvärlden. Tänk om någon vill nå mig. Hur ska det gå?
Fickan kändes tom hela dagen. Som att något fattades. Som att jag var utan en god vän. Inget att fingra på, inget att göra.
Det gick trots allt vägen. Jag klarade mig konstigt och turligt nog.Och när jag gjorde en liten avstickare på väg hem från jobbet så slog det mig -inget vet vart jag är. Inte FRA, inte ryssen...ingen. Jag går inte att spåra, triangulera eller nå. Är det detta som kallas frihet?
Väl hemma så tog det inte lång stund innan jag kollade på nallen. Hade någon förtvivlat försökt komma i kontakt med mig? Hur många missade samtal och obesvarade SMS skulle jag se?
Inga. Förutom ett missat samtal från en trolig försäljare.
Jag klarade min dag. Och det kändes nästan lite skönt och spännande att leva en dag utan sin telefon.

Inga kommentarer: