Hemma

Bilden är från den gamla sommarladugården, när snön faller som pilar. Här har min mormor gått in och ut, burit tunga hinkar med den andra armen lite längre ut för att kompensera hinkens tyngd. Jag kan se henne i hilka vandra fram och tillbaka när jag vill.
Här har grisarna bott. Ibland två, ibland tre. Jag kan när jag vill känna deras sträva rygg när de blev kliade. Som jag minns det fick de alltid potatis och mjölk som morfar kokade i den stora vattenvärmaren. Att få tillåtelse att vara med vid avlivning och slakt gav livet dimensioner över djurens och människans plats. Både spännande och odramatiskt.
Här bor nu åtta hönor och en tupp. På samma plats som grisarna. De har ett bra hus att bo i. Där korna förr stod om sommaren står nu skoter, gräsklippare, mopeder osv.
Huset finns kvar. Innehållet skiftar.Men känslan från förr kommer alltid att finnas där. I mig.