Generation efter generation har upplevt detta och jag är givetvis långt ifrån ensam att få uppleva detta igen och igen. Ändå är det upptäckten som ger klabben liv och jag far genast i känslan genom århundraden som hittat värme och ett hem i eldens sken. Det stämmer mig till tacksamhet och ödmjukhet inför livets kärna där allt det där andra bleknar bort. Elden är så central i människans tillvaro, något som jag glömmer gång på gång och upptäcker lika många gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar