River köket

Jag fortsätter att riva köket. Det går sådär... När man tar bort en golvisolering bestående av ömsom gullfiber och ömsom sågspån så upptäcker man en del saker. Dessutom blir det kallt. Glad i hågen mitt i den milda vintern och med vår i blick så tog jag mig an detta projekt. Lite rivning bara. Det är ju så milt så det ska nog gå bra. I morse var det femton grader. Ute. Minus. Jag tätar de värsta hålen med gullfibern igen. Återvinning så att säga i väntan på något varmare väder. Igår när jag kom hem efter att ha sovit borta en natt var det elva grader i köket. I ögonhöjd. Hur mycket det var där vattenledningen går vill jag inte veta.
När man öppnat ett golv så ser man saker. Gamla saker som hänt i gamla tider. Gamla vattenskador till exempel. En del av trosbottnen är liksom kex, sådana kex som man inte vill äta. Man ser också att jag haft husdjur, sådana man inte vill ha. Råttbon skulle man kunna säga. Prydligt urgröpta i gullfibern.
Det blir bra att få bort och få i ordning.
Framför järnspisen och tidigare framför köksnoran så har det varit kakel, eller klinker. Denna del har inte känts helt stum och jag har hittat förklaringen. Gjutningen är gjord ovanpå åsarna vidare på ett träunderlag. Det har bevisligen fungerat i alla år men inte känns det så där riktigt seriöst. Bra att få bort och få golv där istället och sedan en plåt framför järnspisen.

Ett golv i ett kök.