Helgen har även innehållit ett körverk med 150 sångare, fullsatt stadskyrka, en för mig omöjlig engelska från en Liberiansk biskop, teckentolkning av alla gudstjäsnter och föredrag och där jag även fick se hur man som döv människa "sjunger" psalmer med sina händer. Man tecknar sin sång!
Jag har även fått uppleva gamla vänner som bryr sig om lite extra, att kontakten finns även om fotspåren suddats ut lite, hur finurligt det är att ha SMS-kontakt i trötta föreläsningsstunder som faktiskt gör att man lyssnar bättre väl jämförbart med en del kvinnors stickande.
Även hur viktigt det är för folk att få vara behövd och att man då trivs, att det finns en urkraft i det när man tar människor på allvar. Att Auschwitz och den resa som planeras dit gjorde mig gråtfärdig och så beklämd över det som skett där. Och mycket, mycket mer.
Jag hann vara hemma i fem minuter innan P hämtade upp mig för transport till Pite flygklubbs årsmöte. Väl hemma igen så brann det i bastu och panna, J o T behövde värme och duschvatten. Så trevligt att ses.
Så blir det måndag snart och snabbt. Jobb igen alltså. Det får gå. Välkommen härliga, underbara måndag. (Det blir som man tänker... typ)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar