5 februari 2011

En del nu

Ser fram emot en jobbperiod som kommer att vara intensiv. Om jag räknat rätt så blir det tolv dagar i sträck. Första lediga kvällen utan jobb eller privat engagemang är nästa tisdag.
Imorgon söndag börjar en ny kurs på jobbet, sen är det både kvällsjobb och helgjobb som väntar. Det är OK, jag har själv varit med och planerat min tillvaro. Och med ett ensamt liv så gör det inte så mycket. Ingen saknar mig...
Jag har funderat över en sak. Blir man mer trött av att jobba hårt än att ha en hård fritid? Om man nu trivs lika bra på sitt jobb som sin fritid så torde det ju bli så att både fritiden och jobbet är lika krävande? Och att man skulle behöva vila lika mycket från sin fritid som sitt jobb.
Kollar man på twitterflöden, Facebookinlägg och fikarastprat osv så verkar inte inte vara så. Många måndagssuckar och äntligen fredag uttalas. Det handlar nog om inställning. Och många suckar uttalas nog om att på sin fritid måste skotta snö...
Det är väl inte så att livet är en enda stor suck?

Inga kommentarer: