Kallt igen

Kylan kryper i tillvaron. Det är klart, kallt och gnistrande. En innedag. Nere vid potatislandet är det 30 grader. Jag kan imponeras av batteriet nere vid potatislandet. Att de fungerar i den trådlösa sändaren. De har fungerat i ett halvt år nu och verkar fortsätta att fungera trots kylan. Batterierna är gula och kommer från herr Kamprad.

Uppe vid bron nära uteväggen är det bara 27.

Imorse vad det lite småkallt även inne, då känns det extra bra att få elda i kökets järnspis. Det sägs ju att en pitebo mår som allra bäst när den vid ryggont får stå och värma det onda lutad mot en kakelugn. En järnspis fungerar också kan jag intyga. Det blir liksom en annan sorts värme, behaglig och kanske till och med ursprunglig.

Ved och järn i förening.

Värme från förr.