Leta i den här bloggen

17 oktober 2010

Soldat stupad

Det är väl så tyvärr att det är en av soldatens uppgifter. Att stupa. Det ingår liksom i jobbet, det ingår i risken. För sakens skull.
Jag läser på bla DN att "blev den femte svenska soldaten som stupar i strid".
Man vidhåller riktigheten i att Sverige finns där på plats. Man ska stå fast. Det är viktigt att inte svika nu. Att inte svikta. Att fortsätta skapa säkerhet.
Det kommer att hållas minneshögtid. Stämningen är tryckt men samlad. En kollega har stupat i strid, det kunde vara vem som helst.
Jag kanske både läser och hör slarvigt. Men talas det om de anhöriga? För jag utgår väl från att han hade någon anhörig och att de är underrättade. Jag kan bara ana den smärtan. Minneshögtid som ska hållas där han, Kenneth nu benämns med "kroppen" som har förts till en viss plats. Vad tycker de anhöriga om alla stora ord? Riktigheten, inte svika, inte svikta, säkerhet osv. Vad tycker de som förlorat? Gränslös outsäglig sorg. Jag tror de skiter i alla stora ord. De bryr sig inte om dem. De vill bara ha honom tillbaka.

Inga kommentarer: