17 november 2008

TeVe

Jag ser nästan aldrig på TV. Det som kan råka flimra förbi är Mythbusters och Prison brake. Det senare följer jag nog ändå trots allt. Att det är länge sedan TV nr 1 användes upptäckte jag ikväll när jag skulle kolla på ett nytt avsnitt. För att inte störa min fru i sovrummet intill så använder jag hörlurar. De var fortfarande inkopplade och det var således en vecka sedan de senast användes...
TV nr 2 en trappa ned används något flitigare. Men även där så är det mycket sparsamt. Jag gissar att jag är ovanlig och kanske vill jag vara det också. Lyssnar jag till kamrater så verkar de ha mycket tid framför TV:n. Jag å min sida har åtskilliga timmar bakom en dator. Där känner jag mig mer aktiv och kan få det mesta och de flesta av aktiviteter och där hittar jag även utlopp för skapande. Det ena är givetvis inte bättre än det andra, de är bara släkt med varandra.
Att följa Prison break är att följa en evighetsserie. Det finns alltid en fortsättning och en orsak att se nästa avsnitt. Att tro att allt en gång ska lösa sig och att de som finns med i serien ska hitta ett stilla liv som de vill leva är en illusion. Nej, de kommer att överleva de allra flesta av dem och de kommer att ständigt vara i knipa. Det är seriens väsen. Då kan man göra säsong efter säsong. Det enda som kan ända serien är vikande tittarsiffror.

Inga kommentarer: